Första dagen bjöds det på sol från en molnfri himmel. När vi äntligen fått på oss all utrustning och grälat färdigt om vilken hjälm som är vems så bar det av ut i backen.
En timme hann vi åka när gossen konstaterade att han måste ha tappat sitt 2 dagars liftkort när han vurpade i skogen. EN HEL TIMME. Räknade till tio och tänkte att nu skulle det vara läge att ta reda på om jag kommer till Kina om jag börjar gräva rakt neråt i marken med skidstaven.
Fick reda på att vi får ett nytt liftkort om vi har kvittot kvar. Åkte ner till andra sidan av Ruka, traskade iväg till stugan och hämtade kvittot. Samlade barnens liftkort så att vi skulle kunna avaktivera det borttappade kortet. Barnen satt svettiga och väntade på att det skulle få börja åka igen men kassakön var lång. När det äntligen blev min tur och jag stod med kvittot i handen och skulle få ett nytt liftkort så säger damen i kassan: "uuden kortin aktivointi maksaa 7 euroa" 7 euro för ett nytt kort är ju ingenting men för mig som hade bara kassakvittot i handen och börsen i stugan så kändes sju euro som en miljon. Tittade på kassörskan och fick inget annat ur mig än: "ihan oikeesti?"
Kassörskan tittade på de svettiga barnen och den desperata mamman och svarade. " joo ei antaa olla tällä kertaa"
Underbart med människor som har spelöga och vågar ta egna beslut trots att hon borde ha tagit betalt för det nya kortet.
Semester hade knappt börjat och denna mamma kände sig redan 10 år äldre så barnen åkte tillbaka ut i backen och mamma och moster Hanna raka vägen till Ski Bistro för att lugna ner nerverna. Där satt vi en god stund och njöt av solen.
Moder natur bjöd som som sagt på det bästa vädret en dag men också på storm. Vi fick känna oss som värsta extremesportare när vi stod på toppen och tänkte blåsa iväg.
Vi tackar för sällskapet och hoppas att moster Hanna & co kommer med nästa år igen. Nu är vi redo för lite vardag igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar