Hälsningar från Ruka

Helt otroligt att vi kom oss iväg. Ännu igår låg två av barnen däckade i magafari och fortfarande har varken Maya eller jag blivit drabbade så vi vet vad som väntar. Men semester är semester och och jag är glad att vi kom oss iväg och blir vi sjuka så tar vi det då.
Nu blir det bastu och tortillas medan vi väntar på att resten av vårt resesällskap skall anlända.
Önskar er alla en skön helg och valborg. Tänker logga ut och ta en paus från sociala medier och ägna hela helgen åt slalomåkning och avkoppling tillsammans med familjen. Ha det bäst!

voittajafiilis

För några veckor sedan mitt i flyttkaoset röjde jag upp i ett hörn, köpte hem skumpa och bjöd flickorna på tjejkväll. En kväll med dessa tjejer gör att man känner sig nästintill odödlig.

Under kvällen kom vi in på att vi närmar oss fyrtio och att vi inte ännu provat på traillöpning så med skumpa och mat i magen kändes det som en perfekt idé att anmäla sig till en traillöpningskurs som skulle börja om några veckor.

Idag när när jag tittade ut genom fönstret på snöslasket och snålblåsten och hungrig kom hem från jobbet så kan jag inte påstå att idén kändes lika bra nu som för några veckor sedan. Men skam den som ger sig. Började leta efter ett underställ men framgången uteblev så det slutade med att jag stod och stretchade och försökte med all makt töja ut ett par långkalsonger i storlek 146. Det gick sådär. Ingen mössa hittade jag heller så det fick bli 2-årigens stjärnmössa. Iväg kom jag med allt för små kalsonger och mössa samt löpskor med lufthål i  (behövdes ju verkligen i detta slaskväder).

Nu när första lektionen är avklarad så sitter jag här hemma med ett löjligt flin på läpparna och har värsta voittajafiilis och ser framemot nästa tillfälle.

Men flickor, på riktigt var ska detta sluta? Vilken kurs är jag månne anmäld till efter nästa tjejkväll?

Hur stor är risken?

Hon går själv upp för trapporna till femte våningen. Väl framme vid ytterdörren står hon hur länge som helst och försöker själv öppna dörren.
Vid middagsbordet envisas hon  med att äta med kniv och gaffel och skulle man ställa sig bredvid hennes säng på natten och ropa "dab" så skulle hon säkert inta dab pose.

Så när rådgivningstanten idag frågade på två års kontrollen om det är något som jag funderar på så hade jag lust att fråga: hur stor är risken att hon flyttar hemifrån innan hon fyllt tio?

Allas våran underbara Milla.

kalasförberedelser

Står i köket och bakar kex eftersom imorgon ska vi kalasa i Vasa. Äntligen fick vi ihop ett datum som passade alla (trodde jag). Hade helt glömt bort äldsta gossens fotbollsturnering så han kan tyvärr inte delta. Hinner till all tur och se på första matchen. Får så lov att ta  med några kex som plåster på såren.

Som vi försökt få ihop ett datum som passar alla. Tio aktiva barn med  dans, gymnastik, fotboll och ishockeyturneringar gjorde det nästintill omöjligt att hitta ett lämpligt datum men imorgon ska vi festa ordentlig. Slår ihop många flugor i en smäll och firar Oona 8år, Elsa 9 år, Mamma 58 år (är inte helt hundra på åldern), Maya 14 år och Milla 2 år.

Om jag räknat rätt så blir vi 13 vuxna och 14 barn. Någon som har ett par peltor hörselskydd att låna?

mörkrädd

Ibland blir jag mörkrädd när jag sitter och bläddrar igenom Instagram mitt på ljusa dagen. Rädd för hur stor pressen blivit över att allt ska vara så jäkla perfekt.
Tittar på en bild på en mamma som ligger bredvid ett barn och skriver att hon gråtit varje dag sedan barnet föddes eftersom magen blev skruttig pga graviditeten. Börjar skriva en kommentar på inlägget  men hejdar mig och hoppas att livet kommer att  lära henne i något skede att en skruttig mage inte är hela världen. Har själv levt med en i nio år och det går hur bra som helst.

Fortsätter bläddra ner på flödet och ser den ena märkvärdiga positionen utlösa en än värre. YOGA kallas det. Känner att jag får ont i nacken bara av att se på bilderna. Borde säkert testa. Lär vara bra både för kroppen och knoppen  men fortsätter bläddra.

Sen alla dessa perfekta naglar och ögonfransar. Ser ju riktigt fint och kvinnligt ut. Känner hur det gör ont i långfingret från gårdagens morgonbestyr när jag själv satt på vessan samtidigt som jag böt blöja och klädde på liten. I den vevan gick min längsta nagel av så det gjorde riktigt ont. Vem vet kanske jag just där och då borde ha tagit ett instafoto på mig sittandes på byttan och hashtagga #svintröttmultitaskandeickesåkvinnligfembarnsmor

 

LIVET

Livets stora och små glädjeämnen denna onsdag är:

1. Att ha tid att tillreda lasagne i lugn och ro och se barnen sluka i sig maten med god aptit.

2. Korvskinnet (adidas klänningen) som jag beställde från Stockmanns galna dagar passar perfekt.

3. Glädjen över att se alla klappa i händerna efter att liten sket för första gången i vessabyttan.

 LIVET

Tid kan inte alltid värderas i pengar

Än en gång är jag riktigt riktigt uppretad. Kom ett brev på posten gällande småbarnspedagogiken mao dagisavgiften  där det står att fastän jag har delad vårdnad över de fyra äldre barnen och betalar hälften av alla deras utgifter så får jag inte längre avdrag för dem när de räknar Millas dagvårdsavgift eftersom de äldre barnen är skrivna hos sin far.

Nu har jag då inget emot att betala dagvårdsavgift men tycker att det är fruktansvärt fel att hela barnbidraget och underhållsbidraget går till dagisavgiften ja eller fyra euro är det tänkt att skall räcka till mat, kläder, hobbyn och underhåll av barnet.

Nu behöver ni inte starta någon insamling åt barnet för henne går det ingen nöd och på men tycker bara att det är ett sjukt system.  Sen blir man ju inte gladare av att höra "trappa upp till 100 procent arbetstid så får du bättre betalt". Nej säger jag, hellre äter vi makaroner en extra dag i veckan bara vi får vara hemma och äta tillsammans.

påsk

Påsk är en underbar högtid. Det räcker med att hämta in lite påskris och ta fram påskhararna som jag sydde för några år sedan ( ja jag vet det var en liten overkill att sy två harar på raken). När detta är gjort så finns det massor av tid att göra precis vad man vill.

Idag sökte jag fram gula loppiskjolen, pyntade håret med fjädrar och väntade ivrigt på att mina matgäster skulle anlända. Det blev en trevlig påsklördag med mat, babbel och lekande barn. Inte ofta som gästerna anländer med borrmaskin i högsta hugg men det gjorde syrran och  Mati så nu är hatthyllan på plats. Tack för hjälpen och sällskapet.

Milla 2 år

Känns som att hon alltid  varit en del av mitt liv men idag är det två år sedan hon föddes. Två år sedan jag körde till BB och tackade skaparen under färden för att jag hade en automatväxlad bil eftersom det gick att gasa och styra  samtidigt som jag tryckte upp mig med ena armen när sammandragningarna var som värst. Fram till sjukhuset kom jag och inom loppet av en timme var hon född.

Några dagar senare for jag hem  med en skruttig liten människa med långt svart hår som skrek sig hes genom de första månaderna av sitt liv vilket i sin tur gjorde att jag blev världsmästare på att laga mat med en arm och sköta ruljansen hemma med en bebis fastklistrad tätt intill mig. 

När jag tittar tillbaka på första året som ensamstående fembarnsmor så fattar jag inte hur jag lyckades överleva de första månaderna. I slutskedet av graviditeten när jag just fått reda på att det var en liten tös i magen och inte en gosse som jag själv trott under hela graviditeten köpte jag mig en bukett tulpaner, pajade magen, grät en skvätt och bestämde mig där och då att enkelt kommer det inte att bli men att jag kommer att klara det och det gjorde jag.

Idag firar vi en färsk 2-åring. Vardagen med denna 2-åring löper på lite oförskämt enkelt. Hon är en fin blomma i min brokiga bukett som vi alla älskar otroligt mycket.

Sämsta möbelbäraren ever

Undrar om det finns någon som är sämre än jag på att lyfta och flytta möbler? så idag när soffan skulle ner från vinden via balkongen så kan jag inte påstå att jag var till stor hjälp men ner kom den.

Sen finns det säkert folk som tycker att det är störande när jag står med benen i kors och gapskrattar när det inte alltid går som i strömsö men är man född smått galen så är man.

Nu när alla större möbler är flyttade så är jag  mer än nöjd över hur flyttprojektet framskrider.

Trotsig 37-åring

Är skit förkyld, skit trött och allmänt trotsig idag. Har legat i sängen och rabblat upp alla svordomar som jag kom på. Blev inte speciellt imponerad över mitt svordomslager. Det har säkert kommit många nya svordomar som en 37-åring inte känner till.
Men är man vuxen så har man ingen möjlighet  att ligga under täcket och trotsa hela dagen utan man har en massa måsten som man måste ta itu med så bäst att surtanten börjar och på.

Det går bra

Förvånas över hur mycket man klarar av när det riktigt gäller.

I en vecka har jag nu jobbat, packat och lekt värsta lastbilschauffören och kuskat tavara till nya lägenheten. Dagarna har haft minuttidtabell och det har har gått över all förväntan.

Igår i paketbilen fick jag och barnen ett skrattanfall. I chaufförshytten fanns långt fler personer än vad som är tillåtet när Milla plötsligt öppnar fönstret och jag trodde att hon lyckats öppna dörren. Jag skrek, greppa tag i barnen med ena armen och höll i ratten med den andra. Saktade ner farten och skulle köra åt sidan när vi märkte att det var fönstret hon öppnat och inte dörren.

Först blev knäpptyst i hytten och sedan böts tystnaden ut mot gapskratt. Skrattandes fortsatte vi  färden och jag tittade på mina underbara ungar och tänkte att om de går otraumatiserade ur barndomen så får jag vara nöjd.

Barnen har varit underbara under veckan. Medans jag igår lyfte in saker i paketbilen så plingade det till i telefonen och jag fick denna video skickad till mig. Gossen ville meddela att det går bra med lillasyster.

NJUT - detta är livet

Helgen kom och gick och vi hann både flytta lite möbler till nya lägenheten och spendera hela lördagen i Oulainen på hockeyturnering. Rundade dessutom av med lite ampel tillverkning ikväll.

Hemma hos en barndomsvän hade de en broderad tavla på köksväggen där det stod:

alla dessa dagar som kom och gick - inte visste jag att det var livet

Helger som denna när man har en massa program så brukar jag tänka:

 NJUT - detta är livet.

Stolt silvermedaljör

Hissen som jag tryckte proppfull med saker var lika stor som en tändsticksask

Rosa pärlor och rosor blev det åt Oona och Milla som skall dela rum

LIVET <3