Milla 2 år

Känns som att hon alltid  varit en del av mitt liv men idag är det två år sedan hon föddes. Två år sedan jag körde till BB och tackade skaparen under färden för att jag hade en automatväxlad bil eftersom det gick att gasa och styra  samtidigt som jag tryckte upp mig med ena armen när sammandragningarna var som värst. Fram till sjukhuset kom jag och inom loppet av en timme var hon född.

Några dagar senare for jag hem  med en skruttig liten människa med långt svart hår som skrek sig hes genom de första månaderna av sitt liv vilket i sin tur gjorde att jag blev världsmästare på att laga mat med en arm och sköta ruljansen hemma med en bebis fastklistrad tätt intill mig. 

När jag tittar tillbaka på första året som ensamstående fembarnsmor så fattar jag inte hur jag lyckades överleva de första månaderna. I slutskedet av graviditeten när jag just fått reda på att det var en liten tös i magen och inte en gosse som jag själv trott under hela graviditeten köpte jag mig en bukett tulpaner, pajade magen, grät en skvätt och bestämde mig där och då att enkelt kommer det inte att bli men att jag kommer att klara det och det gjorde jag.

Idag firar vi en färsk 2-åring. Vardagen med denna 2-åring löper på lite oförskämt enkelt. Hon är en fin blomma i min brokiga bukett som vi alla älskar otroligt mycket.