Under kvällen kom vi in på att vi närmar oss fyrtio och att vi inte ännu provat på traillöpning så med skumpa och mat i magen kändes det som en perfekt idé att anmäla sig till en traillöpningskurs som skulle börja om några veckor.
Idag när när jag tittade ut genom fönstret på snöslasket och snålblåsten och hungrig kom hem från jobbet så kan jag inte påstå att idén kändes lika bra nu som för några veckor sedan. Men skam den som ger sig. Började leta efter ett underställ men framgången uteblev så det slutade med att jag stod och stretchade och försökte med all makt töja ut ett par långkalsonger i storlek 146. Det gick sådär. Ingen mössa hittade jag heller så det fick bli 2-årigens stjärnmössa. Iväg kom jag med allt för små kalsonger och mössa samt löpskor med lufthål i (behövdes ju verkligen i detta slaskväder).
Nu när första lektionen är avklarad så sitter jag här hemma med ett löjligt flin på läpparna och har värsta voittajafiilis och ser framemot nästa tillfälle.
Men flickor, på riktigt var ska detta sluta? Vilken kurs är jag månne anmäld till efter nästa tjejkväll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar