I en vecka har jag nu jobbat, packat och lekt värsta lastbilschauffören och kuskat tavara till nya lägenheten. Dagarna har haft minuttidtabell och det har har gått över all förväntan.
Igår i paketbilen fick jag och barnen ett skrattanfall. I chaufförshytten fanns långt fler personer än vad som är tillåtet när Milla plötsligt öppnar fönstret och jag trodde att hon lyckats öppna dörren. Jag skrek, greppa tag i barnen med ena armen och höll i ratten med den andra. Saktade ner farten och skulle köra åt sidan när vi märkte att det var fönstret hon öppnat och inte dörren.
Först blev knäpptyst i hytten och sedan böts tystnaden ut mot gapskratt. Skrattandes fortsatte vi färden och jag tittade på mina underbara ungar och tänkte att om de går otraumatiserade ur barndomen så får jag vara nöjd.
Barnen har varit underbara under veckan. Medans jag igår lyfte in saker i paketbilen så plingade det till i telefonen och jag fick denna video skickad till mig. Gossen ville meddela att det går bra med lillasyster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar