Hur tänkte jag då?

När det efter studenten var dags att fundera på vidareutbildning så  bestämde jag  mig för att bli sjukskötarska. Flyttade till Vasa och påbörjade mina studier. Efter tre månader av sjuksköterskestudier så konstaterade jag att det blir ju nog rätt så knepigt att jobba inom vården om man svimmar varje gång man ser ett sår så jag cyklade hem från skolan, parkerade cykeln utanför en restaurang, klev in och sa att jag skulle behöva ett jobb.  Fick börja första arbetsskiftet redan samma kväll.

Så igårkväll när Milla stötte sin fot och jag såg hur det blödde genom strumpan så fick storasyster Maya rycka in. Maya tog bort strumpan, kollade på foten, lindade in flickan i en handduk och sa att vi måste till sjukhuset. Det visade sig att hon fått ett sår strax under stortånsnageln och att nageln kommer att trilla bort.

Tro det eller ej men jag klarade av att jobba en sommar på ett åldringshem i Norge. Jag utförde vanlig basvård på patienterna men mest av allt gillade jag att göra det lilla extra med patienterna som att  fixa deras hår och spela bingo. Glömmer aldrig den gamla tantens min när hon såg sig i spegeln efter att jag rullat och kammat hennes hår. Hon tittade på mig och sa: "det ser rätt så modernt ut" Själv va jag rätt så nöjd för det var första gången jag rullade någons hår.
Åldringarna var rätt så fräcka,  när jag var ute och skuttade en gammal dam i rullstol vände hon sig om och sa: "du har säkert inte körkort".  Men bäst var det när den  nästan 100-åriga damen som aldrig sa ett ord skrek till som bara den när jag kom in i hennes rum . Jag skyndade mig och hämtade en sjuksköterska för jag tänkte att hon säkert drabbats av strokeanfall. Sjuksköterskan frågade åldringen vad som var fatt och hon sa att hon bara blivit så glad när hon såg mig så hon skrek till.
Mao skulle jag vara rätt så bra inom vården som sällskapsdam men tyvärr finns det ingen budget för den  yrkesgruppen.