Det är ju första barnets lott i livet att få delta i diverse aktiviteter nästan genast efter att navelstumpen lossnat. När barnaskaran utökas så är man plötsligt inte lika ivrig på att åka på babysim och dylikt pga att man har full show med att hålla allas huvuden ovanför vattenytan.
Men nu har barn nummer 5 redan en tid tillbaka haft en hobby, ridning. Efter många besök i ridstallet som åskådare tyckte Milla att det fick vara nog. Hon vägrade stå snällt bredvid och titta på när storasyster red. Hämtade självmant ridhjälm lag den käckt på sné och ställde sig vid boxen och ropade "upp, upp". Hennes tjat och tjut gav resultat. Nu har hon en alldeles egen 15 minuters ridlektion i veckan. Hoppar glatt i bilen när jag meddelar att det är dags att åka till stallet. Går och hämtar hästen, hälsar på den och leder ut den ur boxen. Sitter stolt som en tupp på hästryggen och vinkar glatt åt hästarna som vi möter under vår ridtur.
Så värt att rusa hem från jobbet för att hinna till stallet och se ögonen glittra på den snart tvååriga hästtjejen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar